Tror att alla någon gång upplevt det där uppenbart tråkiga när familjefilmer eller diabilder från semestrar visades i bästa fall på en vit duk. Och ibland även mot en vanlig skrovlig stenvägg. Alla kommentarer så som: Ååååååh, kommer du ihåg… etc.
Den känslan har idag tyvärr fått luft under vingarna igen.
När vi går in och analyserar hur företag använder sina sociala medier, får vi mer och mer tillbaka den där trista känslan. Varför tittar jag på detta? Vi ser det mest tydligt här på Linkedin måste vi säga, men även på andra plattformar. Vi glömmer det uppenbara att någon annan ska finna intresse för det vi visar.
Så dagens insikt är mycket enkel. Tänk på en gammal projektor innan du trycker på publiceraknappen nästa gång. Ta en funderare på vem som är din målgrupp och om innehållet skapar något som helst värde för någon annan än dig själv. Det kan givetvis bara vara att vi drar på smilbanden till att det är något som verkligen väcker nyfikenhet. Detta inlägg skulle kunna vara ett sådant som man bara drar på smilbanden åt.
P.S Om du inte vet vad en projektor är så fråga din pappa.